Husdjur och små barn

Som jag tidigare nämnt så har inte samvaron hemma fungerat helt smärtfritt för vår katt ”GM” sedan vi fick vår son. GM var en ganska försiktig och rädd katt från början och det blev inte bättre av att vår son har skrikit och jagat honom. Barn är ju ofta oförutsägbara och högljudda ur ett kattperspektiv. Nu är vår son lite större och jagar inte längre GM. Han hade säkert velat gosa och mysa med GM ibland men det fungerar inte än. Katten undviker helt enkelt vår son.

Vi har ju egentligen aldrig haft en plan eller strategi för hur vår son ska lära sig att behandla vår katt väl. Nu när jag läser lite om husdjur och små barn så inser jag detta.

Välj rätt sorts katt

När jag läser om små barn och katter så skrivs det ofta om att man ska välja en katt med rätt temperament och sedan följer rekommendationer på olika kattraser. Ja, okej. Jag har börjat inse att det hade varit smart att skaffa en raskatt med egenskaper som exempelvis lugn och stresstålig. Det är ju lätt att vara klok i efterhand. När vi tog över GM från en bekant så visste vi inte ens om vi skulle ha barn. Jag hade definitivt ingen koll på olika kattrasers temperament.

En säker plats

Här kanske man kan undra: för vem? Vi barnsäkrade ju vårt hus när vår son föddes men fixade vi en säker plats för vår katt? Vi har en kattlucka i bakdörren så vår katt har alltid möjligheten att springa ut när han känner sig hotad. Det är också det han brukar göra om han blir rädd. Eller flyr han uppför trappan till andra våningen. Vi också haft barngrindar nedanför och i toppen av trappan. Så andra våningen i vårt hus var en helt säker plats för vår katt under den perioden när vi använde grindarna eftersom katten själv kunde hoppa över grindarna. Frågan är om andra våningen behöver bli en säker plats igen för vår GM, nu när vår son springer upp och ner som han vill.

Vad mer kan vi göra för att förbättra relationen mellan GM och vår son?

Nu är hösten här! Ha en skön kväll!