Titta på nåt? Barn och skärmar
Ja det här ämnet kan ju lätt bli moraliserande och tråkigt men det är inte den riktningen jag tänkte ta.
Om jag utgår från mig själv så måste jag erkänna att jag dras till skärmar mer än de flesta. Vid de tillfällen då jag hamnat på en sportbar eller annat uteställe med skärmar så gör jag mitt bästa för att sätta mig med ryggen mot skärmarna. Om jag inte gör det så har jag svårt att lyssna på den andra personen, för min uppmärksamhet dras mot skärmarna hela tiden.
Så om jag ser min son helt uppslukad av att titta på vår platta så har jag ganska lätt att relatera till det, ofta börjar jag också titta och min fru blir irriterad att ingen av oss lyssnar. Vissa ovanor anstränger man sig väldigt mycket för att ens barn inte ska ta efter men det här med skärmar är inget jag blir upprörd av.
Det dåliga med plattan
Så vad är det som är dåligt om vår son tittar (för mycket) på plattan?
Barnläkarföreningen tar upp en rad nackdelar med skärmtid. De hänvisar till studier som visar att barn inte lär sig så mycket av att titta på en skärm eftersom människan lär sig bäst av andra människor. Barn kan inte ta till sig det som de skulle kunna lära sig, speciellt barn under två år.
Barn som är äldre än två år kan lära sig av pedagogiskt innehåll om en vuxen sitter med och pratar om innehållet. Att använda en skärm som barnvakt kan jag förstå är dåligt, att barnet inte lär sig något av det.
En annan aspekt är känsloreglering, barn behöver mycket träning att hantera känslor och om man använder en skärm för att lugna ner ett barn så missar barnet den här träningen. Det kan leda till att problemen förvärras där fler och fler situationer kräver en skärm för att barnet ska lugna sig. Detta borde ju egentligen gälla alla former av distraktion då, om man alltid distraherar barnet när det är upprört så lär det sig alltså inte att hantera känslor. Så detta är egentligen inte specifikt för skärmar. Samtidigt har jag både läst och hört av specialpedagoger att det inte är fel att distrahera ett barn som är påväg in i ett utbrott.
Ytterliga en aspekt som tas upp är att tv-serier och spel innehåller så mycket intryck att andra typer av aktiviter känns tråkiga i jämförelse. Barn blir van vid dessa dopaminkickar. Det kan jag relatera till själv, att det kan vara svårt att inte titta på telefonen och få en kick av något. Jag försökte göra en dopamindetox en gång, det var jobbigt.
Till sist så skriver barnläkarföreningen om det här med att barn behöver röra på sig, annars ökar risken för en rad hälsoproblem. Det här är ju inte specifikt för skärmar heller, men jag är helt med på att barn och vuxna behöver röra på sig.
En aktivitet som är exkluderade från allt det här är videosamtal, det finns det inga problem med.
Okej, det här är ett ämne som jag säkert kommer återkomma till, det finns helt klart mer att tänka på. Jag undrar vad som är skrivet om det positiva med plattan.
Ha det bra!